Slutspurt.
Bara raksträckan kvar innan vi är där.
Ett till barn.
Ett liv.
Och jag är både glad, nervös och...nervös.
Men vi har ju egentligen inget att vara oroliga över.
Det gick ju galant med Leah, trots att nån tyckte att
vi behandlade henne som ett ägg.
Det märks att det är slutet på en graviditet.
Jag och Lina hugger lite på varandra.
Hon är väldigt trött.
Det förstår jag ju,givetvis.
Jag kan även relatera till hennes värk.
Eller iaf att ha en nästan overklig verk i kroppen.
Fast ibland glömmer man att hon har humörsvängningar
och att hon har ont. Det är en balansgång.
Och det går förvånansvärt bra ändå.
Hur många av er som läser kan ärligt säga att ni
skulle kunna umgås med eran partner 24 timmar
om dygnet sju dagar i veckan.
Med undantag för ngn timme hit och dit.
Samma rum hela tiden i princip.
Vi går till ICA och alla andra affärer tillsammans.
Förstår NI nu hur starka känslor vi har för varandra?
Tänk ärligt på detta.
Skit i & svara, tänk på det bara.
Godmorgon världen.
Ny dag. Helt ny spelplan.
Kommentarer
Trackback
