pressplay

Jag har min flickvän, mina barn.
En något förändrad flickvän (läs mogen, vuxen
och även ansvarstagande mamma)
Och det duger för mig.

Och ojdå hoppsan, det duger för henne att vara med mig.
Se på själva fan. kors i taket vad skriver människan?

Hur kan man vilja vara med någon, som för en del utomstående,
långväga "livskommentatorer", framstår som en människa
som lever i ett psykosliknande tillstånd dygnet runt?
Jag har svaret ladys and gentlemens:
Det är tre ord.
Kärlek, ansvar, förståelse.

Idag bakade jag en kladdis (kladdkaka).
Med ljus sirap som den hemliga ingrediensen som inte är
så jävla hemlig nu kom jag på.
Och jag hade även två ägg där i.

Det för mig osökt in på att någon långt bort någongång
sa, nämligen att vi (jag&sambon) behandlar våran dotter som
ett ägg. Ungefär curlingförälder-style.
Jag måste tyvärr meddela att så inte är fallet.
Våran dotter som du inte känner, klättrar, springer, ramlar,
hoppar, slår sig, varje dag, hela tiden.
You brought this on yourself.


Kladdkakan? Den var utsökt.

Jag skulle aldrig ha bakat den om jag inte visste att jag
vet vad jag gör. Jag är sån. Alltid en (bak) tanke med det
jag gör. Ordvits anyone?