pressplay

Idag har vi haft besök. Hembesök av BVC.
Det gick som förväntat bra.
Hon tyckte att Leah var så lugn och trygg i sig själv,
och jag var inte sen att förklara att de flesta utbildade
människor Leah träffar säger likadant som henne.

Barn blir ju som sina föräldrar, och det ligger mkt i det.
Milo har inget att vara orolig för alltså.

Strax innan BVC kom, så hade jag gått och hämtat Leah
på dagis, och lyckats glömma vagnen.
Men det gjorde jag enbart för att jag uppfattade det
som att Lina skulle lämna den där.
Men nej.
Vi gick lite, sen bar jag våran dotter.
Hon är tyngre än vad man ser.

Och när vi kommer hem så har Linas syster Esmeralda kommit.
Vi pratar lite och röker, dricker saft och så.
Trevligt.
Jag har lärt mig att vissa människor vågar tro på sig själva den
här veckan, och stå för de dem sett och hört.
Och detta menar jag, från djupet av mitt hjärta,
varför tvingar man någon ta ställning som förälder?
Gentemot sin andra dotter?

Läs detta, ja du/ni.
Du/ni skriver ganska vidriga saker om någon som
din dotter/syster älskar.
En av er ser saker i min blogg, du tyder mina ord så
till den milda grad, att du ser pikar och annat.
Och detta vill jag/vi ha nära våra barn?

Dem vi sätter över allt annat?
Ska jag behöva förklara mig för någon som inte kan
hålla ett löfte, återigen, mot sin dotter?
Gällande hunden.
Och ska en mormor skrika och gapa åt fadern till hennes
egen dotters barn i hans hem?
Framför barnbarnet?

Ska vi verkligen gå in på detta?
Ska vi behöva skriva ut detaljer om vad som sagts?
Nej tack. Detta räcker.

Det är över nu, sluta.
Jag har förklarat för Esmeralda, vi orkar inte med detta.
Och jag har aldrig sagt ett ont ord om dig.
Att du är en liten jävla fjant, det står jag fast vid.

Min familj är långt ifrån perfekt.

MEN, kom ihåg, dem skulle ALDRIG bete sig såhär.
Och ALDRIG mot den jag älskar.
Och allra minst mot mina barn.
Fyfan.

Shape up, och håll garden där den skall vara.