pressplay

För två sekunder sedan spydde Milo ner min jacka.
Rätt ner i luvan jag lagt "runt" honom när jag rökte.
Han åt.
Lite för mycket kanske, vad vet jag?
Hehe, lite kul var det iaf.

Jag vill åka utomlands. London låter perfekt.
Det är synd att kronan är som den är bara.
Jag hade velat gått förbi Picadilly Circus, Big Ben,
och eftersom London är i England, och England är kallt,
så skulle jag vilja haft den där Peak-jackan jag skrev om..
Hoppas nån läser detta och får för sig att börja fundera lite.

(Nu känner jag mig manad att förklara: Jag vill alltså att
ngn köper den där jackan. Det var DET jag menade.)

Hemskt att jag ska behöva förklara vartenda ord jag säger,skriver eller ens andas om.
Men sådan är denna plats vi kallar jorden. Misstro är en egenskap man skapar hos sig själv,
genom erfarenhet och praktisk utövning av kvalificerat skitsnack.

Stundtals i mitt liv hinner jag fundera på lite mer, ja vad säger man?, seriösa frågor
gällande mig och mitt. Och det är i de stunderna jag inser min otroliga lycka att
få vara välsignad med 2 underbart vackra barn.
Som vi skall uppfostra och lära vad vi kan, vad vi vet, vad vi har sett och upplevt.

Och jag har en bra känsla, det känns för första gången i mitt liv som att detta kommer funka.
Visst, jag har mycket jobb kvar, och jag kommer nog aldrig bli klar med mig själv.
Men jag har mina erfarenheter att vila mig emot när livet blir tufft.

Och det kommer det nog att bli. Det KOMMER det GARANTERAT att bli.


Jaja, nuff said.
Om en dryg månad kommer morsan&farsan+bror. Kul.
Farsans anstalt har haft det lite drygt med mycket interna uppgörelser,
tjafs överlag. Jag skänker honom en tanke, ofta.

Sådär, nu ska jag vara med Milo. Så..skit på er.