C´mon.
Idag har det nog regnat hela dagen.
Trots att vädret bestämt försökt få mig
och min lilla familj att stanna hemma så valde vi
att åka ner till city och hyra 3 filmer.
(I skuggan av värmen. Burn after reading, och sedan Blood Diamond på Blu-Ray)
Jag kan säga som så, jag grät inte under "I skuggan av värmen"...
.. Jag grät efteråt när jag ställde mig och rökte. Som fan.
En klart sevärd svensk film. Verklighetsbaserad.
Och vi ska inte ha ett barn till, uppenbarligen. Lina är skengravid.
Och all denna stress. Denna maktlöshet. Livet är tufft men lärorikt.
Det är ändå bättre en första gången. Tro mig. Då var jag livrädd.
Nu är jag lite nervös.
Allt blir nog bra. Vi brukar ju klara motgångar och utmaningar.
En del bryter ju för betydligt mindre.
Jag är stolt över att kunna leva tillsammans med en ytterst begränsad
ekonomi, en liten lägenhet, med ett barn. 24 timmar om dygnet, tillsammans,
i samma rum. Och detta får vi att gå runt. Tillsammans.
Jag har bestämt mig. Jag ska skita i all yta. All den där skiten som flyter omkring
långt långt bort där ingen vet vad som är vad. På riktigt.
Jag har ju de facto en familj att fokusera på. Med tillökning om... Ja det är ju upp
till Lina. Ungefär, kanske, eller? Nervös var det.
Min 1:a familj, eller hur jag ska uttrycka mig, ska komma upp hit.
(Testa själv när du/ni fått barn hur lätt det är att prata om sina föräldrar
i familj-form.)
Pratade med farsgubben och vi kunde ganska snabbt konstatera att denna månaden
inte blir speciellt tillgänglig för familjebesök. Så vi slog en månad framåt i kalendern
och bestämde oss för November.
Det ska verkligen bli skitkul att få träffa både han och mamma (kanske brorsan också)
igen, så snart igen. Det var ju nyss vi var där.
Kul för Lina med. Mina föräldrar håller henne väldigt högt.
Men den jag tycker det ska bli roligast för, det är såklart Leah.
Och våran nyfödda, men jag vill inte sätta troll i graviditeten, skitsamma.
Vi ska ha barn snart, jag är inte maktlös..Jag är inte maktlös..
Runt den 17:e nov. Jag kan tycka att det är synd på så vis att inte
Leah får mer tid med dem. Det är bra människor.
Och jag håller dem högt. Dem har gjort allt för mig.
Nu blev det lite väl mycket hyllningar, skitsamma min blogg.
Sluta läs om ni inte tycker om den. Jävla film. Det är filmens fel,
nu vart jag ju blödig.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
