gnusmas for pepsodent, nej fan, president.
Fyfan, 00.03.
Idag har jag berättat för mina föräldrar att vi ska få hem en liten valp.
Eller, jag pratade med farsan, men jag antar att han nämnde det för mamma.
Dem har ju den där otrevliga vanan att prata med varandra ;)
Nu står det mellan 2 namn!
Gucci
&
Chili
Det blir även en blogg med namnet jag väljer, som jag kommer posta en länk till här.
(Om jag klarar av det haha)
Milo är för ovanlighetens skull väldigt lugn.
Kanske han har förstått fördelarna med att inte skrika sönder rösten.
Eller, så är han galet trött bara.
Men jag förstår inte, hur asjobbiga är alla de barnen vars föräldrar bara klagar
och klagar på hur sjukt jobbigt det är/har varit?
Milo måste ju hålla en relativt hög nivå gällande det här.
Han är extremt "snuttig", så man ska helst inte lägga han i sin säng
eller nån annanstans där man inte får plats själv heller.
Han är vaken länge på kvällarna och skriker oftast varje dag
hela kvällen tills han somnar vid 01-03.
Visst är det jobbigt och drygt, men vafan, det går ju över.
Det är nog de jag läst om i olika "hundägarbloggar" i veckan.
De som beskriver hundträning som en bergsbestigning utan syrgas
för gravt handikappade. Sure, det är mycket jobb och det kräver
ansträngning, men man får väl ta det för vad det är.
Och förhoppningsvis tycker man det är kul också.
Annars kan man nog köpa en katt på batterier.
(Som syrran gjorde till sin dotter)
Nej nu ska jag sova. Lina får sovmorgon (kind of iaf)
Jag ska ju till sjukan, men hon får fortsätta efter det.
Goodnight, Elvis has left the building!
Kommentarer
Trackback
